517 månstenar är försvunna från NASA!

Internrevision hos NASA visar att hundratals av de stenprover som astronauter hemförde från Månen i början av 70-talet är försvunna.

Den amerikanska tidningen Space News berättar att NASA:s avdelning för internrevision 8 december 2011 publicerade en rapport efter att man kontrollerat om alla stenar som fördes till Jorden av Apollo-astronauterna fanns bevarade. Man hade reviderat Johnsson Space Center som har ansvar för utlåning till forskare, muséer osv. Revisionen visade att listan över månprover upptog vissa stenar som inte längre fanns hos myndigheten och inte någon annanstans heller.

Man reviderade också 59 av de forskare som under årens lopp erhållit prover för forskning. 11 av forskarna, vilket utgör 19 %, saknade delar av provet, dvs kunde inte redogöra för var alla stenar fanns.

Några av de forskare som lånat månstenar hade dött, gått i pension eller bytt jobb utan att stenarna lämnades tillbaka till NASA. Det värsta exemplet var en forskare som lånat månprover för 35 år sedan och där revisionen visade att han inte hade utfört någon som helst forskning.

Åren 1969-72 landade sex Apollo-farkoster på Månen och 12 astronauter vandrade på månens yta. De förde med sig 382 kg sten och damm hem till Jorden. Redan från allra första början började månmaterial försvinna från NASA. Man antar att några av stenarna helt enkelt blivit stulna, medan andra lånats ut och aldrig återlämnats. 2002 stals 218 månstenar och meteoriter från en forskare men återfanns senare.

Enligt artikeln i Space News är det en avdelning hos Johnsson Space Center (som är ett av NASA:s forskningscentra) med det svåra namnet Astromaterials Acquisition and Curation Office som ansvarar för utlåning av prover till forskare, muséer, myndigheter osv. Curation Office förfogar över 140.000 månstenar, 18.000 meteoriter och 5.000 prover från kometer, kosmiskt stoft och solvinden, (Solvinden!!! Vad är det för prover???) Just nu är 26.000 ex av dessa rymdföremål utlånade.

Internrevisionen kräver att NASA skärper sina rutiner för att förhindra att månstenar försvinner. En talesman för NASA säger att organisationen ska omarbeta sina rutiner med utgångspunkt från kritiken.

”Vi planerar att vara klara med uppdateringen av rutinerna om nio månader”, säger NASA:s talesman.  Det känns lugnande.

Publicerat i Rymden, Uncategorized | Märkt | Lämna en kommentar

”Min pappa hittade den där planeten, den heter Pluto”

”Look, my daddy discovered that planet!”

Rymdsonden New Horizons inleder nu The Late Cruise, den sista tredjedelen av färden. Barnen till Plutos upptäckare Clyde Tombaugh är inbjudna till NASA när sonden passerar dvärgplaneten år 2015. Den här rapporten har jag översatt från tidningen Space News.

19 januari 2006 lyfte en raket med den amerikanska sonden New Horizons och slungade iväg den mot planeten Pluto. (Senare samma år beslöt världens astronomer att ändra definitionen på vad som skulle anses vara en planet, Pluto skulle nu kallas dvärgplanet, se faktauppgifter senare i denna text.)

I januari i år hade sonden färdats i sex år. Forskarna som ingår i projektet börjar nu bli rätt så förväntansfulla: nu återstår endast tre år. De kallar den återstående sträckan för ”The Late Cruise”. I juli 2015 förväntas New Horizons passera Pluto på ett avstånd av 9.600 km. Sonden ska då även studera dvärgplanetens fyra månar: Charon, Nix, Hydra och s/2011 P1 med sju olika instrument.

Under de senaste decennierna har astronomerna upptäckt fler och fler ”föremål” i rymden utanför de stora planeternas banor. Långt där ute finns kometer, asteroider och planeter. Man insåg att Pluto hade mer gemensamt med dessa himlakroppar än med de inre planeterna. Regionen där ute har erhållit namnet Kuiper Belt. Efter att New Horizons passerat Pluto hoppas man att den ska kunna studera fler objekt i Kuiper Belt.

Sonden rör sig med en hastighet av 55.000 km i timmen i förhållande till solen vilket gör den till den hittills snabbaste farkosten konstruerad av människor. I januari väckte forskarna upp New Horizons ur sitt viloläge och genomförde ett flertal tester.

Clyde Tombaughs familj deltar i projektet.

Det finns en djupt gripande mänsklig dimension i berättelsen om rymdsonden New Horizon. Pluto upptäcktes 1930 av astronomen Clyde Tombaugh. Han avled 1997, men hans änka följde intresserat projektet New Horizons och blev vän med forskarna. Patsy Tombaugh dog i januari i år 99 år gammal. ”Hon var en underbar person, ”säger projektledaren Alan Stern. ”Det var sorgligt att hon avled utan att få se hur den planet som hennes man upptäckte såg ut på nära håll.” Men Tombaughs båda barn, Annette och Alden, är inbjudna att närvara i kontrollcentralen när sonden i juli 2015 passerar som närmast Pluto.

(Ett citat från Wikipedia: Pluto räknades från upptäckten 1930 fram till 2006 som den nionde och yttersta planeten i solsystemet. Sedan dussintals liknande småplaneter upptäckts bortom Pluto, däribland Eris som är större än Pluto, beslutade Internationella astronomiska unionen den 24 augusti 2006 att Pluto inte uppfyller kraven för att få kallas planet och istället ska klassificeras som en dvärgplanet.)

Om du vill läsa mer om New Horizons vill jag rekommendera bloggen www.rymdsond.blogspot.com

Samt naturligtvis NASA:s egen webb: www.nasa.gov/mission_pages/newhorizons/main/index.html

Publicerat i Rymden, Uncategorized | Märkt | Lämna en kommentar

Vinter

Utsikten från Liljeholmsbron vintern 2010/2011.

Publicerat i Uncategorized | Märkt | 1 kommentar

Kompisar från rymden.

Jag tycker om att träffa astronauter. Det är en speciell känsla att lyssna på en person som rest ute i rymden. Får man dessutom skaka hand och ställa frågor till astronauten är lyckan total.

Bild: Christer Fuglesang har bara varit ute i rymden två gånger. Här berättar han på Rymdforum 2009 om sin andra färd till den internationella rymdstationen.

När vår svenske astronaut Christer Fuglesang var ny, dvs något år efter att han uttagits som astronaut av ESA, höll han ett föredrag på Cosmonova i Stockholm. Efter föredraget var vi en liten skara som köade för att få hans autograf på ett foto av honom. Han tyckte att han kände igen mitt namn och förväxlade mig således med någon han var bekant med, så man skulle kunna säga att jag var kompis med Christer Fuglesang under några sekunder.

Flera år senare lyssnade jag på f.d. USA-astronauten Chang Diaz när han besökte Tekniska Högskolan i Stockholm och berättade om sitt projekt för att skapa en ny typ av motor för att möjliggöra snabbare färder i solsystemet. Jag fick hans autograf också och sa att jag träffat Fuglesang. ”Oh, do you know him”, sa Chang. ”He is one of my best friends.” För ett ögonblick kände jag mig som om jag var en i gänget. Mina vänner astronauterna.

Christer Fuglesang kanske känner igen mig vid det här laget. Jag antastade honom i Kungsträdgården när han pratat där efter sin första rymdfärd och jag bad då att få en autograf till på samma fotografi.

Efter sin andra rymdfärd deltog han i rymdkonferensen Rymdforum 2009 och då dök jag upp där och blev fotograferad tillsammans med honom. Efter det flyttade han utomlands.

Höjdpunkten vad gäller astronautmöten kom 2011 när jag fick träffa Charles Duke, en veteran från månlandningarna. Vi var fem journalister som kunde hålla en mycket personlig, lågmäld presskonferens med den här mannen, nu 76 år, en av endast tolv människor som landat på månen.

Mitt möte med Charles Duke finns dokumenterat på mina rymdmuseum-sidor på www.arielspace.se

Publicerat i Uncategorized | Märkt | Lämna en kommentar

Varför en rymdblogg?

Astronauter av plast.

2006 började jag skapa en webbplats om rymdindustrin. Den heter Arielspace. Jag vill att den ska bli de svenska  rymdföretagens webbplats. Men samtidigt vill jag skriva om allt som har med rymden att göra: rymdfärder, stjärnor, galaxer, science-fiction.

Om jag skriver om företagens årsredovisningar känns det som att vanliga rymdintresserade människor tycker det är trist och googlar vidare.

Om jag publicerar en bild på två astronauter av plast som sitter bland jultomtar på ett piano så känns det som att branschfolk i rymdindustrin tycker jag är oseriös.

Lösningen tog flera år att komma på. På www.arielspace.se  kan jag publicera seriösa artiklar om rymdindustrin. På den här bloggen kan jag skriva vad jag vill.

Det blir mest rymden och naturen. Mitt budskap är: det är häftigt att resa ut i rymden men vi måste också se till att vi har en värld att komma tillbaka till efter rymdfärden. Det blir texter om astronauter, raketer och satelliter. Det blir texter om rymdskrot och håll Månen ren och så blir det fotografier av djur och växter.

Ariel

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , | 1 kommentar